Laglig

Gränsöverskridande identifiering av juridiska personer i värdepapperstransaktioner.

Användning av LEI föreskrivs redan i EU kommissionens förordning (EU) nr 1247/2012 (2) och bör även föreskrivas vid lagring av uppgifter i centrala förvaringsinstitut. Användningen av värdepapperscentralernas egna format bör begränsas till interna förfaranden men för rapportering och inlämnande av information till behöriga myndigheter bör den interna koden på lämpligt sätt omvandlas till en allmänt accepterad standard som LEI (motsvarande ISO-standard 17442). Parter i värdepapperstransaktioner identifieras utifrån LEI-kod oavsett avtalsland.

Vilka tillämpningsföreskrifter reglerar användning av LEI inom EU territorium?

EU kommissionens förordning (EU) nr 1247/2012 (2) förutsatt att OTC derivatkontrakt vanligtvis inte är identifierbara av befintliga koder som används på de finansiella marknaderna (till exempel ISIN eller CFI) måste ett nytt detekteringsverktyg utvecklas. Den 12 augusti 2012 trädde EU parlamentets och rådets förordning (EU) nr. 648/2012 i kraft om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR), som innehöll riktlinjer för användning av LEI-kod för att uppfylla EMIR-rapporteringsskyldigheten. Det större behovet av användning av LEI uppstod genom direktivet 2014/65/EU (MIFID II) som trädde i kraft den 3 januari 2018 och den direkt tillämpliga förordningen (EU) 600/2014 (MIFIR artikel 26) som beordrade alla företag registrerade i Europa som vill köpa eller sälja börsnoterade värdepapper att ha en LEI-kod.